COLLABORATIONS

Trio Ek, Janson, Svensdotter. Visuals and photo © Nils Ramhøj

Vad ögat hör.
Samarbete med Trio Ek/Janson/Svensdotter: Helena Ek, röst  • Peter Janson, kontrabas • Anna Svensdotter, flöjt • Nils Ramhøj, visuals

”Konsten skapas i samspel med trion, som en fjärde stämma i ensemblen. För att uppnå detta låter Ramhøj färger, mörker, ljus, linjer och bilder blanda sig ”al frecso” med musiken och dominera scenrummet genom ett flöde av projektioner. Bildkonst och musik blandas till ett föränderligt NU. Musikerna kommer att se, men kanske snarare uppleva färg och form in på bara kroppen, märka hur rummet förändras med musiken, och styra musiken in nya vägar tillsammans med det visuella flödet.”Vad det gäller musik har jag tidigare arbetat med en rad musiker bl.a. Änglaspel, Lars Jansson och Stefan Forssén. Formen har ofta varit att jag målat/tecknat på scenen tillsammans med musikerna. Då har jag upplevt det som musiken följde mig, mer än jag följde musiken. Men under senare år har samarbetet blivit mer integrerat. Konsten får följa med, men min roll har blivit skapande på nytt sätt.
När jag fick frågan om ett samarbete med Trio Ek / Janson / Svensdotter såg jag projektet Vad ögat hör som en utmaning till att skapa en intimare, rörligare och en mer direkt interagerande form än tidigare samarbeten. I Vad ögat hör kan jag genom overhead-projektioner måla, teckna osv direkt påverka hela scenbilden, även musikernas utseenden och deras musik. Helheten blir vårt gemensamma verk.

Maskernas resa / Tales of a mask
Maskmakare/konstnär Torbjörn Alström.
Maskernas resa var utgångspunkten för en serie målningar med masken som utgångspunkt som jag påbörjade i samband med samarbetet med maskmakaren Torbjörn Alström och projektet Maskernas resa.

The journey of the masks. Nils Ramhøj in the studio

Self-portrait with mask. Vinyl on wood, 125×100 cm.

”Ansiktet är själens form. Det är på denna plats, på denna scen, som livet lättast bjuder upp och kanaliserar sin kraft. Man skulle även kunna säga: ansiktet är livets mask. Märk väl att detta inte utesluter att somliga förvandlar hela sina kroppar till ansikten. De får helt enkelt större ansikten och talar till oss med sina fingrar, armar och ben såsom andra talar till oss med sina ögon. Ungefär som när man säger att vissa människor har ögon i nacken eller att somliga har organ som man blir ställd inför – som man skäms över att ha bevittnat eftersom organen av egen kraft tycks se oss. Ögon som till exempel fastnar på en förvriden kroppsdel vet snart med sig att man lika väl kunde säga att kroppsdelen har fastnat på ögonen. Betraktaren blir sedd, infångad av blicken från organ utan ögon. Försök stirra in i en blind människas ögon utan att darra inför ansiktets stumma blick!”

Citat ur texten Ögon / blickar, av Michael Azar från boken Bilder av en far

 

 

Tankens spår i rummet, HSM, Göteborg
Skådespelare, musiker, Valandselever, dansare. 2009

Tankens spår i rummet. Alla inblandande. Photo © Nils Ramhøj

Tankens spår i rummet var en sex veckors kurs med masterstudenterna på Högskolan för Scen och Musik. Jag var inbjuden tillsammans med konstnärer från olika fält i ett samarbete med skådespelarna och vi genomförde ett sceniskt undersökande arbete som visades i form av fem offentliga föreställningar.
Mitt deltagande byggde på mitt intresse till scenkonsten och inte minst dess inneboende process. Till exempel den direkta närvaro och utsatthet som denna situation kräver av aktören i möte med publiken. Detta i motsats till den fördröjning, eller det helt uteslutna direkta mötet med åskådaren, som t.ex ofta är bildkonstnärens villkor.